Jag är otroligt måndagspepp den här veckan. Det är fyra veckor till jul, och bara sex veckor till nyår och vintern börjar nypa i näsan på morgonpromenaden. Men jag klär på mig, och i år känner jag faktiskt bara glädje över is på vattenpölarna i kohagen.
Och kanske är det just detta, att jag befinner mig ute på landet, som gör att jag känner sådan glädje över vintern, istället för bara ångest över mörkret. För mörkt är det. Skymningen faller redan strax efter 15 och när solen gått ner är det svart. Vid 16-tiden börjar jag fundera på att äta middag och efter den känns det som om det varit natt i flera timmar. Men jag tänder ljus, jag eldar i kaminen och jag klär på mig.
Mot slutet av veckan ska jag tillbaks till Stockholm. Får se om denna vinterglädje håller i sig. Jag hoppas det!